Hur kul äre när folk stirrar på en när man äter!? Och jag förstår inte varför man gör det eller slänger ur sig så mycket konstiga saker! En person som vet om mina problem, kollar på mig och frågar får du äta den där kakan? Vadå får? Jag får väl äta vad jag vill! Men tydligen inte! Jag blir så arg, när jag för en gångs skull vågar äta en kaka bland folk utan att skämmas, för det är okej att äta en kaka till eftermiddags kaffet, så länge det rör sig om en kaka och inte varje dag! Så när personen i fråga säger det där till mig kommer då alltså ångesten tillbaka! Nu sitter jag och egentligen inte vill göra något annat än o få upp den där jävla kakan igen! Men jag tänker inte spy idag!! Så nästa gång det är någon som bjuder på kaka här på jobbet kommer jag verkligen inte tordas ta någon! Jag blir så arg! Varför ska en massa människor bry sig om vad andra äter och inte äter!? Jag komenterar inte andras mat även om jag tycker att de ser  skit äckligt ut och verkligen inte kan förstå hur man kan stoppa i sig något sådant! Jag håller tyst ist. För man behöver inte komentera varandras mat! Jag hatar mat! Jag hatar vad mat gör med människor, jag hatar att prata om mat! (alltså recept o sån skit!) Jag hatar att laga mat! Jag hatar allt som har med mat att göra!!! Ja jag vet att man måste äta mat för att överleva, men det är allt! Äta för att funka, precis som man måste tanka bilen för att köra! Man tankar inte bilen för att det är roligt, man tankar för att man måste! Precis så äre med mat! Man äter för att man måste!

ja de var väl ungerfär de jag hade på hjärtat för den här gången!

/xoxo 

Allt e så upp o ner. Det känns verkligen som att jag har svikit alla i min närhet nu när de flesta vet om att jag har en ätstörning.. Jag ångrar lite att jag har berättat för dem, för deras blickar är jobbiga. Jag vet att dom är oroliga, men det känns som att jag sviker dem mer och mer för varje dag!

Jag vet inte hur jag ska göra, har tid på ätstörningsenheten igen nästa vecka och det känns jobbigt eftersom att jag redan efter första dagen failade!

Jag skäms, nu känns det verkligen som att alla ser vilket äckel jag faktiskt är!

Allt blir så tydligt när man har det på papper, jag vet att mitt beteende inte är normalt, det är inte okej! Det värsta av allt är nog att jag har tagit avstånd från mina vänner, har bara några få kvar som jag pratar med resten tror att jag har ledsnat på dem! Men så är det inte! jag skäms jag vill inte att alla ska veta hur sjuk o dum i huvedet jag faktiskt är!

Igår när jag kom hem läste jag om sjukdomen för även fast att det ät en kompetent kvinna som gett mig diagnosen så ville jag inte tro att det var de jag hade! Men efter att ha läst vårguidens beskrivning av bulimi förstod jag att de är de jag lider av.. Allt stämmde in! Hur kan jag vara så dum och korkad att jag trillar dit för något sådant!!? Iaf det jag tänkte berätta var är vad det stod om behandlingen.. Det stod att om man får hjälp i tid är möjligheten till att tillfriskna större! Det finns alltså ingen garanti för att jag kommer att bli bra.. Det finns en möjlighet till att jag kommer att kunna leva ett friskt liv, det är inte säkert det finns bara en chans! Jag kommer verkligen att kämpa för att ta mig ur det här!! Jag vill faktiskt i framtiden ha barn och familj precis som de flesta andra! Men idags läget är allt sånt långt borta!!

Det är många som tror på mig och jag vill verkligen inte svika dem igen! Jag vill inte såra andra..

/xoxo