Jag va på ätstörningsenhetei fredags. det var med blandade känslor jag gick därifrån. Först fick jag typ skäll för att jag ätit dåligt (för sällan) sen fick jag beröm för att jag bara hade spytt 1 gång! De va jobbigt. Jag försökte att få tillåtelse att träna 3ggr/veckan men där sa hon ifrån. jag får bara träna 2ggr/veckan tills jag har fått ordning på de här! Jag skulle även få antidepressivt utskrivet, måste bara träffa läkaren först. det är också med blandade känslor, jag är emot medicinering, samtidigt vill jag inte ha det så här. Jag kan vissa dagar inte vilja göra någonting. Jag känner ofta ingen mening med något alls! det är jobbigt, telefonen kan gå varm och jag orkar inte svara.. Jag tycker synd om mina kära som måste stå ut med mig! Jag har världens humör svägningar!! inte okej!! men men jag fortsätter att kämpa på.. Jag e dock vettskrämd för julen!

Jag har tappat all motivation och ork! Jag skiter i allt och alla och vill ingenting!! jag har inte spytt på typ en vecka vilket e jävligt bra med de förändraringeting! jag vill spy hela tiden men vet bättre så jag gör de inte! jag får ångestattacker mycket oftare nu än förut. jag vet inte vad jag har hamnt i för jävla hål! jag känner mig fetare o äckligare än vad jag har gjort på länge! jag ser inge ljus för fem öre! jag hatar de här!!!

Jaha, så har jag inte skrivit på ett tag..

I fredags var jag iaf på ätstörningsenheten, nu är utredningen klar och det är klart jag har bulimi... Behandling har dragit igång och jag är inte riktigt säker på att jag vet vad jag har gett mig in på! Jag vet att de kommer att kräva mycket energi och att det kommer att bli stora förändringar! Och som med allt annat kommer ingenting gratis! Men jag gillar kvinnan på ätstörningsenheten, hon vet vad hon pratar om. Hon ser mer än vad man kan tro. Jag var väldigt ledsen när jag gick därifrån första gången men efter i fredags var jag faktiskt på ett ganska bra humör! Jag ska få träna 2 ggr/veckan och jag får promenera 1 timme/dag! Först skulle jag ju inte få träna alls! Jag är verkligen super glad för det!!

Anledningen till att jag ska få träna är att de flesta blir ofta väldigt deprimerade av att sluta spy o hets-äta och tar man då bort träningen kan det bli för mycket!

Jag märker faktiskt redan att jag skärper mig, innan ätstörningsenheten spydde jag minst 1gång/dag.. Nu har jag bara spytt 2ggr sen i fredags! Det är bra! men jag märker att mitt humör går upp och ner, jag blir ofta nedstämd och det i samband med att jag äter.. Jag har svårt att träffa folk, till och med svårt att prata med mina vänner.. Jag svarar inte när de ringer el på sms. Jag hör inte av mig trots att jag lovat. Men förhoppningsvis har jag mina vänner kvar, för så småningom ska jag orka vara social igen!

Sen har jag ett annat problem, jag klarar inte av att vara själv! Då kommer den riktiga ångesten, och eftersom att jag både har problem med att vara själv och tillsamans med folk blir det svårt! Just nu är det min familj som får slita med mig, jag tror inte att de förstår, men de försöker iaf förstå.

Säger bara de.. Skönt att börja dagen med en panikångest attack! NOT!! Va bara att ringa och sjukanmäla sig och gå o lägga sig igen! Jag hatar när det blir så! Seriöst det är en obehaglig upplevelse! Pulsen ökar, huvet snurrar och illamåendet kommer plus att jag får svårt att andas. Jag la mig som sagt i sängen igen, jag sov inte låg bara o blundade o allt snurrade precis som när man lägger sig när man har druckit. Allt snurrar!!

Men men nu har de mesta gott över.. Är fortfarande lite yr och så men det ska nog gå över så småningom!

Inte var ingen bra dag.. Jag hatar att misslyckas men det är de ända jag gör nu! Helvete! Idag har jag ätit dåligt hoppa mål o ätit onödigt lite.. Iaf så tog jag mig i kragen o lagade middag. Jag lagar bra mat med lite kalorier o så, idag räkwook som innehöll mest grönsaker o pytte pytte lite risnudlar.. Iaf så går det bra jag sätter mig ner o äter, jag intalar mig själv hela tiden att de här är bra mat, jag behöver inte ha dåligt samvete! Men så när jag har ätit upp drabbas jag av ångest! Jag vet inte vart jag ska ta vägen.. Jag kände verkligen hur gärna jag ville spy.. Men Jag var fast besluten om att övervinna känslorna, för de är vad det är, dumma känslor!! Jag märker ganska snart att jag kommer inte att klara det. Jag vet att jag har fått order om att ringa en släkting när det blir så men jag var för stolt! Jag loggar snabbt in på mitt gyms hemsida för att se om det fanns platser kvar på kvällens spinning pass ( jag har fått order om att inte träna ) och det fanns många platser kvar! Jag såg min räddning o bokar in mig.. Jag var så jävla nära att klara mig ut från lägenheten utan att spy men i sista stund vann känslorna o jag spyr! Jag hatar mig själv för det! Jag var så jävla nära! Iaf så grinade jag en skvätt o små sprang bort till gymmet.. Passet gick bra, och jag har fått nya krafter! Jag ÄLSKAR att träna, jag Älskar känslan av att ta ut sig totalt! Nu har jag till och med ätit macka o banan till kvälls fika. Jag kan äta efter att jag har tränat. Oftast iaf..

Imorgon är en ny dag och jag vet inte alls hur det kommer att gå. Jag hoppas att det kommer att gå bättre. Jag ska verkligen försöka!

Åh vad less jag är nu. Jag har laddat hela veckan på att gå på mitt andra besök på ätstörningsenheten, jag har liksom förbrett mig mentalt redan! Men så ringer hon som jag ska till och bokar om tiden till fredag istället! Det känns väldigt jobbigt måste jag säga! Så nu måste jag förbreda mig mentalt på fredag istället! Och det är inte alls någon bra tid för jag måste tillbaka på "jobbet" direkt efter.. Ja de här var inte vad jag behövde iaf!