Jaha, så har jag inte skrivit på ett tag..

I fredags var jag iaf på ätstörningsenheten, nu är utredningen klar och det är klart jag har bulimi... Behandling har dragit igång och jag är inte riktigt säker på att jag vet vad jag har gett mig in på! Jag vet att de kommer att kräva mycket energi och att det kommer att bli stora förändringar! Och som med allt annat kommer ingenting gratis! Men jag gillar kvinnan på ätstörningsenheten, hon vet vad hon pratar om. Hon ser mer än vad man kan tro. Jag var väldigt ledsen när jag gick därifrån första gången men efter i fredags var jag faktiskt på ett ganska bra humör! Jag ska få träna 2 ggr/veckan och jag får promenera 1 timme/dag! Först skulle jag ju inte få träna alls! Jag är verkligen super glad för det!!

Anledningen till att jag ska få träna är att de flesta blir ofta väldigt deprimerade av att sluta spy o hets-äta och tar man då bort träningen kan det bli för mycket!

Jag märker faktiskt redan att jag skärper mig, innan ätstörningsenheten spydde jag minst 1gång/dag.. Nu har jag bara spytt 2ggr sen i fredags! Det är bra! men jag märker att mitt humör går upp och ner, jag blir ofta nedstämd och det i samband med att jag äter.. Jag har svårt att träffa folk, till och med svårt att prata med mina vänner.. Jag svarar inte när de ringer el på sms. Jag hör inte av mig trots att jag lovat. Men förhoppningsvis har jag mina vänner kvar, för så småningom ska jag orka vara social igen!

Sen har jag ett annat problem, jag klarar inte av att vara själv! Då kommer den riktiga ångesten, och eftersom att jag både har problem med att vara själv och tillsamans med folk blir det svårt! Just nu är det min familj som får slita med mig, jag tror inte att de förstår, men de försöker iaf förstå.