jag e helt slut!! om jag vore en frisk människa skulle jag nog lägga mig i soffan o slöa.. men nu är jag ingen frisk människa! så ist för att falla för frestelsen att bara ligga o slöa med risk för en kräkning, beger jag mig mot gymmet för att göra mig av med lite ångest och kalorier!! nackdelen är att de brukar vara rätt så mkt folk där nu.. jag har ingen lust att visa upp min feta kropp! men jag brukar ju kunna gå in i träningen o glömma bort att de finns andra människor där som kan se mig!

Jag är inte så bra på att skriva här, de är svårt!

när jag startade den här bloggen var jag inte så insatt i min sjukdom! Jag trodde att om jag gick i behandling o fick antidepp så skulle allt bli bra... jag trodde att allt handlade om att sluta spy!... Men så fel jag hade! Att ha en ätstörning innebär mycket mer! de handlar om vad som sitter i huvudet.. jag har inte spytt på snart en månad! :O men jag tänker på de hela tiden, jag måste hela tiden tänka på vad jag äter, när jag äter och hur.. vid varje måltid tänker jag på vilka möjligheter de finns till att gå o spy.. hur jävla normalt är de?!

ngt som stör mig sjukt mycket är att vissa människor efter dom har käkat kan efteråt vräka ut sig att "fan nu har jag ätit så jag nästan spyr" men dom menar ju inte att dom kommer att gå o spy.. själv tänker jag så varje gång jag har ätit,o då menar jag inte att jag äter så mycket varje gång, men mat får mig att vilja spy!

jag kommer ihåg en gång när jag var på middag o några av grabbarna började disskutera hur maten dom käkat skulle se ut om man spydde upp den! HUR JÄVLA SJUKT ÄR INTE DE!? Ingen av dem visste självklart inte att jag hade kunnat svara jävligt detaljerat på den frågan.. men vem fan VILL veta!?

ibland känns de som att de här aldig kommer att bli bra.. att jag e skadad för livet.. o de värsta är att jag vet inte hur jag ska göra för att bli bra..

Jag är även enormt tacksam över mina vänner som faktiskt står ut med mig.. jag har förvandlats till ett psykfall!!!!

Hej hopp!

Va på ät både igår o idag. vi börjar komma in på massa jobbiga saker som gör mig orolig o arg på många.. idag träffade jag en läkare o vi bestämde oss för att öka på medicineringen.. hoppas verkligen att de blir bättre!!

De var väldigt länge sen jag skrev..

det har hänt mkt i mitt liv dom här veckorna!

1 jag hoppade av skolan

2 jag började med anti-depp medecin

3 jag hoppade på skolan igen

4 jag har bara spytt 1 gång sen den 22/1

5 jag har börjat träna som folk igen

6 jag har hittat tillbaka till motivationen till att träna! ska gå ner 17 kg! och jag ska klara det!!

7 jag har kommit igång riktigt bra med min behandling! jag och min "behandlare" e ett bra taem!!

det var allt för mig!

Jag står inte ut med mig själv! jag är en äcklig människa som bara förstör för alla andra! jag hatar de här o jag hatar mig själv! jag hatar att alltid ha dåligt samvete! de e som att jag har ngt dåligt med mig allt jag gör går åt helvete! nu har jag avbrutit mina studier o ska söka jobb, men vem fan vill anställa en sån som jag!!? jag bringar otur, seriöst jag skapar konflikter o olyckor! jag är ett kryp som borde utrotas! va fan e meningen me de här jävla skit livet? jag e inte spec gammal o jag e inte spec ung.. tonåren skulle va dom bästa åren, i helvte! 20 ska tydligen va bra de åxå men de har jag inte märkt! börjar närma mig 25 men känner mig som 14! fortfarande kaos!! vet inte vad jag vill, jag vet inte vad jag kan. jag är en äcklig fet sak som inte förtjänar ngn som helst respekt!!!! jag har tappat gnistan! jag har tappat bort mig själv,! FAAAN! jag vill inte leva men jag vill som inte dö heller.. jobbigt läge alltså! jag har så många människor som jag har sårat så många som jag borde be om ursäkt till.. men jag kan inte!

Jag va på ätstörningsenhetei fredags. det var med blandade känslor jag gick därifrån. Först fick jag typ skäll för att jag ätit dåligt (för sällan) sen fick jag beröm för att jag bara hade spytt 1 gång! De va jobbigt. Jag försökte att få tillåtelse att träna 3ggr/veckan men där sa hon ifrån. jag får bara träna 2ggr/veckan tills jag har fått ordning på de här! Jag skulle även få antidepressivt utskrivet, måste bara träffa läkaren först. det är också med blandade känslor, jag är emot medicinering, samtidigt vill jag inte ha det så här. Jag kan vissa dagar inte vilja göra någonting. Jag känner ofta ingen mening med något alls! det är jobbigt, telefonen kan gå varm och jag orkar inte svara.. Jag tycker synd om mina kära som måste stå ut med mig! Jag har världens humör svägningar!! inte okej!! men men jag fortsätter att kämpa på.. Jag e dock vettskrämd för julen!

Jag har tappat all motivation och ork! Jag skiter i allt och alla och vill ingenting!! jag har inte spytt på typ en vecka vilket e jävligt bra med de förändraringeting! jag vill spy hela tiden men vet bättre så jag gör de inte! jag får ångestattacker mycket oftare nu än förut. jag vet inte vad jag har hamnt i för jävla hål! jag känner mig fetare o äckligare än vad jag har gjort på länge! jag ser inge ljus för fem öre! jag hatar de här!!!

Jaha, så har jag inte skrivit på ett tag..

I fredags var jag iaf på ätstörningsenheten, nu är utredningen klar och det är klart jag har bulimi... Behandling har dragit igång och jag är inte riktigt säker på att jag vet vad jag har gett mig in på! Jag vet att de kommer att kräva mycket energi och att det kommer att bli stora förändringar! Och som med allt annat kommer ingenting gratis! Men jag gillar kvinnan på ätstörningsenheten, hon vet vad hon pratar om. Hon ser mer än vad man kan tro. Jag var väldigt ledsen när jag gick därifrån första gången men efter i fredags var jag faktiskt på ett ganska bra humör! Jag ska få träna 2 ggr/veckan och jag får promenera 1 timme/dag! Först skulle jag ju inte få träna alls! Jag är verkligen super glad för det!!

Anledningen till att jag ska få träna är att de flesta blir ofta väldigt deprimerade av att sluta spy o hets-äta och tar man då bort träningen kan det bli för mycket!

Jag märker faktiskt redan att jag skärper mig, innan ätstörningsenheten spydde jag minst 1gång/dag.. Nu har jag bara spytt 2ggr sen i fredags! Det är bra! men jag märker att mitt humör går upp och ner, jag blir ofta nedstämd och det i samband med att jag äter.. Jag har svårt att träffa folk, till och med svårt att prata med mina vänner.. Jag svarar inte när de ringer el på sms. Jag hör inte av mig trots att jag lovat. Men förhoppningsvis har jag mina vänner kvar, för så småningom ska jag orka vara social igen!

Sen har jag ett annat problem, jag klarar inte av att vara själv! Då kommer den riktiga ångesten, och eftersom att jag både har problem med att vara själv och tillsamans med folk blir det svårt! Just nu är det min familj som får slita med mig, jag tror inte att de förstår, men de försöker iaf förstå.