Säger bara de.. Skönt att börja dagen med en panikångest attack! NOT!! Va bara att ringa och sjukanmäla sig och gå o lägga sig igen! Jag hatar när det blir så! Seriöst det är en obehaglig upplevelse! Pulsen ökar, huvet snurrar och illamåendet kommer plus att jag får svårt att andas. Jag la mig som sagt i sängen igen, jag sov inte låg bara o blundade o allt snurrade precis som när man lägger sig när man har druckit. Allt snurrar!!

Men men nu har de mesta gott över.. Är fortfarande lite yr och så men det ska nog gå över så småningom!

Inte var ingen bra dag.. Jag hatar att misslyckas men det är de ända jag gör nu! Helvete! Idag har jag ätit dåligt hoppa mål o ätit onödigt lite.. Iaf så tog jag mig i kragen o lagade middag. Jag lagar bra mat med lite kalorier o så, idag räkwook som innehöll mest grönsaker o pytte pytte lite risnudlar.. Iaf så går det bra jag sätter mig ner o äter, jag intalar mig själv hela tiden att de här är bra mat, jag behöver inte ha dåligt samvete! Men så när jag har ätit upp drabbas jag av ångest! Jag vet inte vart jag ska ta vägen.. Jag kände verkligen hur gärna jag ville spy.. Men Jag var fast besluten om att övervinna känslorna, för de är vad det är, dumma känslor!! Jag märker ganska snart att jag kommer inte att klara det. Jag vet att jag har fått order om att ringa en släkting när det blir så men jag var för stolt! Jag loggar snabbt in på mitt gyms hemsida för att se om det fanns platser kvar på kvällens spinning pass ( jag har fått order om att inte träna ) och det fanns många platser kvar! Jag såg min räddning o bokar in mig.. Jag var så jävla nära att klara mig ut från lägenheten utan att spy men i sista stund vann känslorna o jag spyr! Jag hatar mig själv för det! Jag var så jävla nära! Iaf så grinade jag en skvätt o små sprang bort till gymmet.. Passet gick bra, och jag har fått nya krafter! Jag ÄLSKAR att träna, jag Älskar känslan av att ta ut sig totalt! Nu har jag till och med ätit macka o banan till kvälls fika. Jag kan äta efter att jag har tränat. Oftast iaf..

Imorgon är en ny dag och jag vet inte alls hur det kommer att gå. Jag hoppas att det kommer att gå bättre. Jag ska verkligen försöka!

Åh vad less jag är nu. Jag har laddat hela veckan på att gå på mitt andra besök på ätstörningsenheten, jag har liksom förbrett mig mentalt redan! Men så ringer hon som jag ska till och bokar om tiden till fredag istället! Det känns väldigt jobbigt måste jag säga! Så nu måste jag förbreda mig mentalt på fredag istället! Och det är inte alls någon bra tid för jag måste tillbaka på "jobbet" direkt efter.. Ja de här var inte vad jag behövde iaf!

De går verkligen inte bra för mig! Jag förstår inte varför jag gör så här mot mig själv! Det är som att jag inte vill lyckas.. Som att det är skrämmande att lyckas! Jag är rädd! Jävligt rädd! Just nu känns de inte som att jag någonsin kommer att klara det här! Som att jag är dömd till det här.. Jag vet inte hur jag ska sluta! Jag hatar mina tankar! Det skrämmer mig att vara ensamnen, men det är ännu mer skrämmande att vara med andra! Vilket jävla dilemma alltså! Jag hatar mig själv! Jag hatar att jag hela tiden sviker alls förtroende.. Alla tror att jag klarar mig bra..Men det gör jag inte! Jag har ingen som helst kontroll över mig själv!! Jag vill ha kontroll! Och jag ska kämpa för den kontrollen!!! Jag vill klara det här! Jag Vill bli bra!! Jag hoppas bara att jag klarar det.. Känns som att det behövs något mer än vilja..

Hur kul äre när folk stirrar på en när man äter!? Och jag förstår inte varför man gör det eller slänger ur sig så mycket konstiga saker! En person som vet om mina problem, kollar på mig och frågar får du äta den där kakan? Vadå får? Jag får väl äta vad jag vill! Men tydligen inte! Jag blir så arg, när jag för en gångs skull vågar äta en kaka bland folk utan att skämmas, för det är okej att äta en kaka till eftermiddags kaffet, så länge det rör sig om en kaka och inte varje dag! Så när personen i fråga säger det där till mig kommer då alltså ångesten tillbaka! Nu sitter jag och egentligen inte vill göra något annat än o få upp den där jävla kakan igen! Men jag tänker inte spy idag!! Så nästa gång det är någon som bjuder på kaka här på jobbet kommer jag verkligen inte tordas ta någon! Jag blir så arg! Varför ska en massa människor bry sig om vad andra äter och inte äter!? Jag komenterar inte andras mat även om jag tycker att de ser  skit äckligt ut och verkligen inte kan förstå hur man kan stoppa i sig något sådant! Jag håller tyst ist. För man behöver inte komentera varandras mat! Jag hatar mat! Jag hatar vad mat gör med människor, jag hatar att prata om mat! (alltså recept o sån skit!) Jag hatar att laga mat! Jag hatar allt som har med mat att göra!!! Ja jag vet att man måste äta mat för att överleva, men det är allt! Äta för att funka, precis som man måste tanka bilen för att köra! Man tankar inte bilen för att det är roligt, man tankar för att man måste! Precis så äre med mat! Man äter för att man måste!

ja de var väl ungerfär de jag hade på hjärtat för den här gången!

/xoxo 

Allt e så upp o ner. Det känns verkligen som att jag har svikit alla i min närhet nu när de flesta vet om att jag har en ätstörning.. Jag ångrar lite att jag har berättat för dem, för deras blickar är jobbiga. Jag vet att dom är oroliga, men det känns som att jag sviker dem mer och mer för varje dag!

Jag vet inte hur jag ska göra, har tid på ätstörningsenheten igen nästa vecka och det känns jobbigt eftersom att jag redan efter första dagen failade!

Jag skäms, nu känns det verkligen som att alla ser vilket äckel jag faktiskt är!

Allt blir så tydligt när man har det på papper, jag vet att mitt beteende inte är normalt, det är inte okej! Det värsta av allt är nog att jag har tagit avstånd från mina vänner, har bara några få kvar som jag pratar med resten tror att jag har ledsnat på dem! Men så är det inte! jag skäms jag vill inte att alla ska veta hur sjuk o dum i huvedet jag faktiskt är!

Igår när jag kom hem läste jag om sjukdomen för även fast att det ät en kompetent kvinna som gett mig diagnosen så ville jag inte tro att det var de jag hade! Men efter att ha läst vårguidens beskrivning av bulimi förstod jag att de är de jag lider av.. Allt stämmde in! Hur kan jag vara så dum och korkad att jag trillar dit för något sådant!!? Iaf det jag tänkte berätta var är vad det stod om behandlingen.. Det stod att om man får hjälp i tid är möjligheten till att tillfriskna större! Det finns alltså ingen garanti för att jag kommer att bli bra.. Det finns en möjlighet till att jag kommer att kunna leva ett friskt liv, det är inte säkert det finns bara en chans! Jag kommer verkligen att kämpa för att ta mig ur det här!! Jag vill faktiskt i framtiden ha barn och familj precis som de flesta andra! Men idags läget är allt sånt långt borta!!

Det är många som tror på mig och jag vill verkligen inte svika dem igen! Jag vill inte såra andra..

/xoxo

Jag tänkte att jag skulle berätta lite om mig själv, utan att avslöja för mycket om vem jag är! Jag är en tjej som av många andra ses som en glad och trygg person.. Men nu ska jag beskriva vad jag tycker om mig själv inte andra! Jag hatar mig själv, jag skulle så gärna vilja vara någon annan! Men jag vet att det inte går, man är den man är så är det. Grejen med mig är att jag är en tjockis! Vilket nu har lätt mig dit jag är idag.. Jag är en tjej som pluggar, tränar, äter o spyr! Jag har nyligen sökt hjälp, diagnosen är inte helt fastställd men hon sa det till mig "kära vän, jag ser redan nu att du har en ätstörning! Du har ju Bulimi!" Det var igår jag fick höra det.. Jag vet att de inte e normalt o spy lite nu och då men att jag har en sjukdom, det har jag svårt att smälta!

Så här står jag idag med en diagnos som jag absolut aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle ha! Jag skriver matdagbok, jag har fått order om att inte träna, jag orkar inte längre med skolan och kommer nog att ta ett studieuppehåll! Jag sårar alla i min närhet och det är lite därför jag har skapat bloggen mitt egna mörka rum! Alltså för att kunna skriva av mig tankar, känslor och funderingar utan att behöva såra mina nära o kära! För dom har jag många av!

De här inlägget blev ett väldigt lustigt första inlägg.. undrar ni något så är det bara att fråga!

/xoxo